En (omöjlig?)kärlek.
Chinarosorna, förr kallade bengaliska (R Indica), då de var vanligen förekommande i Indien. China/Bengale spelar en huvudroll i rosornas historia. De provexemplar remontanter, som insamlades av engelska botanister vid 1800-talets slut, är källan till många av de moderna rosornas anor.
Utvecklade från sitt naturliga tillstånd i Yunnan (provins i södra Kina), men också kultiverade i städerna, erbjuder de en variationsrikedom både i färg och förvånande former.
Då de är känsliga för frost kan de inte anpassa sig till alla latituder, men trots det klarar vissa av dem den himalayanska kylan!
Generna från Kinaroserna har haft en enorm betydelse för våra moderna rosor. De har tillfört ämnen för att blomma nästan oavbrutet. Känsligheten för frost har vi fått på köpet, men utan kinarosen hade vi haft få remonterande rosor i dag.
Beskärning om våren består i att avlägsna skadad ved, och att hålla rosen i harmonisk växt. Näringsrik och väldränerad jord är nödvändig, och så får man komma i håg vintertäckningen!
